Berlinmurens fall

1859389515Järnridå, Öststaterna ja beteckningarna på andrasidan Östersjön var många när det begav sig.

Historier om hur vänner och släktingar pysslade med ett utpräglat angiveri åt staten under en stålkall kultur tycktes så overklig.

Avlyssning, post som öppnades och visumköret som var som ett lotteri.

Jag hade nöjet att jobba i blomsterbutik med ett par från Berlin, de kom från Öst resp Väst-Berlin så kärleken var inte helt okomplicerad.

Inte de fortsatta besöken och kontakterna med ”Oma” och andra släktingar heller.

Oma som var en bastant kvinna med glimten i ögat trots alla livstradegier hon fått uppleva. Allt från Första världskriget, andra världskriget och så den där befriande dagen när muren bokstavligen plockades ner av folket. Hon bodde i en lägenhet ”under den Linden” och gatan skars av strax bortanför av just denna ohyggliga mur mellan öst och väst.

Hennes dotter var på plats den dagen- och tillsammans upplevde de denna historiska dag för 20 år sedan.

När muren föll grät hon, hon grät av sorg av alla förlorade år men också för lyckan att murens tid var över och att de unga som hon sa skulle få det bättre och kanske hade lärt sig något av historien…Hon hade ju hört när hundskallen ekade i ingenmansland tätt följda av gevärsskotten när någon ung man eller kvinna desperat försökte fly över till andra sidan.. Många är de som dog för frihetslängtan.. Tänk vad hemskt att vara den som är satt att avrätta andra för att hålla dem instängda i sitt eget land… Vem sätter gränser vad är en nation funderar jag i samma stund.

Minns att mannen i familjen vars högsta dröm var att bli ridande jocky- höll vikten i många år- liten och  alert som han var, kom från en av Berlins mer kända trädgårdsfamiljer med blomsterbutik i Saluhallen i Berlin. Han berättade om hur familjen flydde ut på släktens gård på landet när bomberna föll över Berlin. Det var inte alla förunnat att ha någonstans att fly till- dessutom kunna odla för mathushållningen under ransoneringstiderna. Han var bara barnet o platoniskt kär i Tågstationsmästarens dotter, en blond skönhet. Han blev alltid smärtfyllt tårfylld när han berättade hur alla fölorar i krig… Först kom Tyska soldater o gjorde övergrepp sen kom de allierade och gjorde lika dant. Man förstod att det var den unga kvinnan på stationen som var ett av alla dessa krigets offer, där kvinnor blir dubbelt skändade och kränkta i form av sexuella övergrepp. Han knöt alltid handen när han berättade den här historien som han själv upplevde på nära håll och snacken efteråt hur alla, främs kvinnorna hade den där maktlösa skräcken att det kanske kunde varit just de som drabbats..

På krokiga vägar flydde han till Sverige undan krigets fasor och hade ett sunkigt rum – levde på sekunda bananer o mjölk som han kom över på hamnarna där han jobbade.

Han kom igång med språket och hamnade tillslut i Västerviks kommun och startade upp blomsterbutik som utvecklades med klar nisch på dekorationer vid högtider o sorgestunder.

Oma kom över varje jul så länge orken fanns med och jag gläd åt att hon fick se ljuset när muren föll utanför hennes fönster…

Jag är tacksam att fått ta del av dessa historier och inser att för varje generation som går bleknar minnet av krigen och de lärdomar som vi alla borde ta med oss.

Krig är ingen bra metod och vapen inte bra verktyg…

FRA-lagen är så mycket närmare det ÖstBerlin som vi häcklade för sitt kontrollsystem av medborgarna, att jag ryser..

http://www.svd.se/resor/nyheter/artikel_3729371.svd

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s