Hem ljuva hem…

I Sverige som är ett rikt land förutsätter vi att alla har ett hem en bostad…

 Kanske lever även du i tron om att naturligtvis ”måste man ” ha någonstans att bo och då tänker du säkert bostandard egen toa och kök…

Det är tyvärr så att allt fler står utanför bostadsmarknaden av massa olika skäl.

Det kan vara rent ekonomiskt man har slarvat eller felprioriterat sina hyresinbetalningar, brustit i avbetalningsplaner och så blir man vräkt.

Man kan vara tyngd av missbruk som gör att man lever i ett ”vid sidan om samhälle”.

Man kan också kommit hit som flykting från något annat land och hamnat utanför systemet, fått avslag på sin uppehållsansökan. Att åka tillbaka till fattigdom i ett sämre land blir då inget alternativ, dessutom saknar man pengar att resa ”hem”. 

Det som tidigare var ensamma vuxna är nu även hela barnfamiljer – ni kan gissa vilka bardomsbilder de växer upp med under broar och i tunnelbanor. Ett utanförskap som förstärks just i att man inte får möjlighet till basservice som skola, vård omsorg.

Jag fick ett brev om detta en verkstad i Sth som ser hur dessa utanförmänniskor lever i välfärds Sverige vintern 2010…

Detta i ett land som har största bostadsutrymmet per person i hela världen…

Under slussen bron de finns ett billverkstad som har funnits där i många år och den heter Slussen garaget.

Ägaren är samma kille som startade verkstaden och han har upplevtoch upplever hemlösa människor

som har bott framför garaget och sen försvunnit. Han berättar om att en gång de va en ung kille som han hjälpte med sovsäck och lite

pengar och andra gången en äldre man men nu de finns så många hemlösa och han försöker att göra de bästa som han kan. De här är inte nytt

Han pekar på en Kartong  mitt emot sitt garage och säger: de kommer och går, ibland dem är flera men just nu verkar fyra man som sover där.

Där  finner du många unga och även familjer som i det  här kalla ovädret bor där. Vi pratar vidare om hemlösheten i Sverige och han säger: på grund av den ekonomiska förändringar och

försämrade välfärden  har Sverige  blivit ett fattigland, de verkar att som politiska partier har gett upp, säger han och undrar om det någonsin kommer att bli bättre.

Enligt Stockholm Stad de finns nära 4000 hemlösa människor i Stockholm

och siffran från ett tiotal i 1990 har utbrett och håller på att växa,

De bor överallt i Stockholm, en del hjälps med tillfälliga övernattning platser av olika hjälporganisationer och andra kan man

se i SJ och Tunnelbanan stationer som sover i sandlådor och övernattar i tunnlar, under broar och Slussen är bara ett exempel, de värsta är

att hemlösa människor bor med råttor i Slussen som i sin tur bär med sig olika sjukdomar och lever av matrester som kastas av

förbipasserande människor, men jag undrar om EU har tagit hansyn till hemlösa och deras sanering situation i Stockholm innan dem medaljerade

Stockholm som den renaste stad….

Hem ljuva hem här prövas våra solidariteter och medmännsklighet är det värdigt ett mordernt samhälle 2010?

Hur kan vi erbjuda boenden för de som mist allt de hade och tvingas bo på gatan…för visst måste vi bry oss eller ?

Läs mer på:http://www.stadsmissionen.se/

http://sv.wikipedia.org/wiki/Heml%C3%B6shet

http://www.stockholmshemlosa.se/

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6374123.ab

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6374024.ab

http://www.regeringen.se/sb/d/6315

Kartläggning

Den senaste kartläggningen av hemlöshet genomfördes år 2005. Den visar att antalet personer utan egen bostad har ökat i Sverige under de senaste åren. Minst 17 800 personer var hemlösa under en mätvecka 2005. Det finns hemlösa personer i 86 procent av landets kommuner, men problemen är större i Stockholm, Göteborg och Malmö.

Tre fjärdedelar av personerna är män. Den stora merparten är födda i Sverige, men personer med utländsk bakgrund är överrepresenterade. 26 procent är födda utomlands, jämfört med 12 procent av befolkningen. Medelåldern bland de hemlösa är 41 år. Nästan var tredje är förälder till barn under 18 år. Minst 1 000 barn drabbas av vräkning varje år.

Av de 17 800 hemlösa personerna befinner sig 3 600 i en akut situation. De sover ute eller bor tillfälligt på till exempel härbärgen, kvinnojourer eller campingplatser. 4 700 personer bor ofrivilligt hos familj och vänner eller har mycket korta andrahandskontrakt. 8 400 bor på institutioner eller i olika typer av stödboenden och saknar egen bostad när de skrivs ut. För resterande 1 100 är situationen okänd.

Jämfört med 1999 har andelen hemlösa som bor på härbärge eller andra akutboenden ökat från 550 år 1999 till cirka
1 650 personer år 2005.

En stor andel av de hemlösa har missbruksproblem, 62 procent, respektive psykiska problem, 40 procent.

9 thoughts on “Hem ljuva hem…

  1. Då det tycks vara flera olika definitioner på vad en hemlös är, så är det drygt 400.000 unga i Sverige som saknar en egen bostad. Bland dem är småbarnsföräldrarna en växande andel. Totalt saknar 46.000 unga föräldrar ett eget boende.
    Det är långt ifrån bara studenter och obundna ungdomar som flyttar runt i andra hand eller tvingas bo kvar hos föräldrarna.
    Bilden som finns av den som hyr i andra hand stämmer inte längre. Det är allt fler med barn som tvingas att bo så här. Har du egen familj är det förstås inte så kul att bo med mamma och pappa, eller att ha en bostad med osäkra villkor, säger Sven Bergenstråhle, bostadsforskare på Hyresgästföreningen.
    Han står bakom den färska undersökning av ungas boende som visar att rekordmånga, minst 100.000, i åldrarna 20-27 år bor i andra hand. Ytterligare 308.000 saknar en egen bostad och till exempel bor hos föräldrar, släktingar, är inneboende, hyr studentrum eller delar bostad med kompisar. Med egen bostad menas att en person har förstahandskontrakt på en hyresrätt, eller äger sin bostad.
    I hela gruppen utan egen bostad har andelen unga föräldrar ökat från 7 procent 2003 till drygt 11 procent 2007. Det innebär att 46.000 unga med barn står utan egen bostad, enligt Hyresgästföreningens rapport.
    Det är en anmärkningsvärd utveckling och ett allvarligt samhällsproblem. Åtta av tio unga vill ha en egen bostad, men allt färre lyckas få det. Det är brist på hyresrätter i storstäderna och många har inte råd att köpa ett eget boende, säger Sven Bergenstråhle.
    Trots att undersökningen visar att cirka 100.000 unga bor i andra hand, tror han att siffran egentligen är ännu högre.
    Alla vågar inte svara, eftersom de kanske bor utan tillstånd. Dessutom är det många som inte går att få tag på telefon, eftersom de saknar fast adress, säger Sven Bergenstråhle.

  2. Yepp och många bor till överpris i ett rum med delad toa+ kök i Stockholm / Göteborg / Malmö just i Bostadsbrist faktor… Det kan vara både andra o tredje- fjärde hand alla blir tysta av beroende till boendet. Någon kännar snuskigt mkt pengar… Tack för intressanta siffror.

  3. 8400 personer – därmed över hälften – av alla hemlösa bo egentligt din inlägg på insitution – och har inget att bo ”när dom skrivs ut”.

    Detta är ju en gansak itiotisk paniksiffran. socialtjänstelagen kräver för alla som är inskriven i en insitution en behandlingsplan och där framgar klart och tydligt att just bostadsfragen masta vara reglad _innan_ en insitution få skriver ut någon.

    Och att inräkna personer som bo tillfälligt hoss kvinnojouren är samma sak – det är väl klart att det finns en visst ”naturligt” bostadslösheten och fly man ur en gemsam bostad är det ju bara naturligt att det ta några månader innan man hitter en mera permanent lösning.

    Att över 1/2 av denna ”bostadslösa” har tack över huvud, tillgang till hyfsad hygienanläggningar och varma maltider är ju en tecken att hjälpinsatser fungera – men ochså att dom är viktig.

    Konstig nog att alla som sitter i fängelsel inte en nämns i Din statistik (det är ju betydligt fler som har ingenstans att ta vägen efter avtjänst straff än dom 8.000 som du räkner i). kansche beror detta helt enkelt på att dom konstiga private hemm eller instiutioner gör lite vad det vil och tillsyn saknas – men att man har tilltro till kriminalvården.

    samma tilltron behöver man har för hela systemet. och så länge kommuner hantera fragan som dom vil – och framförallt så länge allt insituionsboende är bunden till att man ”bo” i någon kommun som betalar är det ett systemfel. vilken kommun betalar frivilligt något när dom ser en väg utanför.

    Att har ”bara” 1650 personer som är ”riktiga” gatabostadslösa masta ju jämföras med över strax över 2000 gömmande utlänningar bara i frankfurt. sverige är ju i den ”lyckliga” situationen att vara ganska longt bort fram infallsportnerna för illegala invandringar. vi har varken ett stort internationellt flygplats och pa sjövägen nå man nächstan bara EU länder…

  4. sen tro jag att även att man blanda ihopp några andra samhälletspolitiska ställningstagande i den här debatten. Är det verkligen vettig att ungdomer och unda vuxna som studera ska har samma bostadsansprak som alla andra?

    Att utbilda sig är för sammenhället en stort kostand- och att man masta kompromissa är väl en del av dealen.

    I många europäaiska länder ifragsätts ju istället om utbildningen i sig ska vara gratis – och att studenter bo på en genomsnittligt yta av 5m² är inget man bry sig. studentarna hyr fyrrummslägenheter och bo där med 8 personer är snara normalitäten än något konstigt. Ställt för valet
    -fritt och bra utbildning eller
    – bra livsvilkor här och nu
    är det förvanadsvärd många som prioritära just att universitätet ger en bra studium.

    Och ärligt talad finns det manga argument som tala för detta – en student kan ju indela sin tid relativt fritt och jag har sällan sätt studenter som var lika ofta hemma som andra som arbeta mera normalt.

  5. Det räcker nu!

    – Stockholms kommun låter lägenheter stå tomma när kylan kräver liv bland hemlösa

    Det är en kall vinter.
    Varje år sedan 80-talet har antalet döda av kyla ökat i hela landet, visar Socialstyrelsens statistik. Den lär inte sjunka i år. Det är den kallaste vintern på decennier.
    Dödstalen i statistiken som myndigheten för visar inte om de som avlidit av kylan varit hemlösa eller inte. Men vi i den ideella sektorn verksmamma i sociala frågor ser ute i våra verksamheter att antalet hemlösa som dör ökar när temperaturen faller.
    I flera av Europas länder har den extrema kylan tvingat fram åtgärder för att hjälpa dem som riskerar att bli offer för kölden. I Polen gick myndigheterna ut med en uppmaning till hela allmänheten att larma polisen när någon ser en berusad eller på annat sätt utsatt person som riskerar att ta skada av kölden. I Sverige agerar de styrande annorlunda: riksdagspolitikerna gör en insamling av begagnade sovsäckar till en kyrka i Stockholm som öppnat sina portar för att underlätta för de hemlösa, när natthärbärgena är fulla och ”tak-över-huvudet-garantin” helt havererat.

    Då står skam på torra land.

    Samtidigt som våra förtroendevalda vidtar denna märkliga, ”välmenande” akutåtgärd står minst 33 lägenheter i Råckstas boende för hemlösa tomma. Och detta i det politiskt styrda, kommunala fastighetsbolaget Mikasas bostadskomplex, där Stadsmissionen har ett av sina boenden. Istället för att inhysa behövande i de tomma lägenheterna används de av Stadsmissionen som lager och replokal för sitt husband Arne and the Boställers.

    Ett litet men tydligt exempel på ännu ett i raden av Stadsmissionens och våra politikers misslyckanden.
    Men folkhälsominister Maria Larsson (kd) lovar bättring. Nu ska krafttag till. 50 miljoner kronor lovas i ”stimulansmedel” till Sveriges 290 kommuner för att uppmuntra dem att erbjuda lägenheter enligt principen Housing First. Hon berömmer Stockholm som en förebild för den här modellen. Till saken hör att i Stockholm ska modellen lanseras tidigast 2013, när man haft försöksverksamhet med några få, utvalda hemlösa. Lägenheterna ska fördelas till väl utvalda kandidater, som är tillräckligt ”socialt motiverade”, samma tillvägagångssätt som socialtjänsten haft de senaste decennierna. Med ökande hemlöshet som följd. Vilka 15-20 (kanske några till, om projektet ”går bra”) av Stockholms 500-700 uteliggare som ska få den äran ska avgöras av en bolagiserad välgörenhetsorganisation, Stadsmissionen. Samma bolag som under tiden med kommunala medel tröstar våra samveten genom att dela ut halsdukar och varm choklad till alla de andra, som inte tillhör den utvalda skaran eller som inte får plats på de överfulla härbärgena.

    I Stockholm passar man i denna tomma löftesfabrik på att banta socialbudgeten med 60 miljoner kronor, och 70 tjänster tas från den förvaltning som arbetar med missbruk och hemlöshet. Man lägger ner lågtröskelboendena i innerstaden (Triaden, Basen, Riddaren, Drevvikshemmet, Västan och Eken) för att flytta ut dem till en central av sådana boenden – i ett industriområde i Västberga. Mitt i denna nedskärning och ghettopolitik har man mage att hävda att kvaliteten på ”hjälpen” för de hemlösa inte kommer att försämras.

    Vi och våra organisationer med erfarenhet av utsatthet vet att det här är en politik som kommer att skörda ännu fler liv. Insatserna är otillräckliga, kortsiktiga och kontraproduktiva. Vi vänder oss mot att hemlöshetsfrågan ska ”lösas” med fler härbärgen och ännu fler försöksprojekt, där de hemlösa ska kvalificera sig för att få bo. Det behövs istället långsiktiga lösningar i ett bredare utbud som ger människor möjlighet till ett värdigt liv.

    Och vi vill bli lyssnade på och tagna på allvar. Det har under senare år varit populärt – och nu mer än någonsin – hos makten att bjuda in oss för ” dialog och samråd” inför olika politiska beslut som rör de utsatta vi vill arbeta för: beslut som ofta i praktiken redan är fattade. Ingenting av våra åsikter återspeglas i den politik som förs, men man kan från de styrandes sida stoltsera med att man ”samarbetar ” med den ideella sektorn och brukarrörelsen: man gör som EU säger och man följer äntligen de lagar som sedan länge funnits i Sverige.

    Men vi har fått nog av dessa långbänkar och kafferep. Vi vill att det styrande, vare sig det är en borgerlig eller röd-grön regering tar frågan om fattigdom, utanförskap och hemlöshet på allvar. Vi betackar oss för valhänta åtgärder som insamling av sovsäckar och löften om 50 miljoner att dela på landets alla kommuner och ”tak-över-huvudet-garantier” som inte fungerar. (Bara i lilla Ystad fanns vid den senaste räkningen 2005 så många 61 hemlösa människor med akut behov av bostad, för landet gäller siffran 18 700. Om man vill vidga siffran till att omfatta alla unga och äldre som bor tillfälligt hos vänner eller familj utan kontrakt, är siffran så hög som 400 000. Och detta i ett land med 9 miljoner invånare).

    Den rödgröna oppositionen går till motattack med löfte om 40 000 nybyggda lägenheter per år från och med 2016. Detta ska sättas i proportion till de 400 000 hemlösa, som enligt Socialstyrelsen definition, redan finns. Och för Stockholm är situationen nattsvart i ett framtidsperspektiv: 280 000 står redan i bostadskön. 40 000 har ett akut behov. Inflyttningen till huvudstaden beräknas inom tio år motsvara ett helt Malmö.

    Med de här politiska ”framtidsvisionerna” kommer, vare sig vi får en blå eller rödgrön regering, de mest utsatta naturligtvis i praktiken att bli ännu mer utsatta.

    Hur många medmänniskor vi förlorar denna vinter kommer vi inte att få veta. Men vi vet att det kommer en vinter igen. Vi vet att politikernas löften väger lätt när effekterna av trygghetssystemens nedmontering slår igenom. Att ännu fler kommer att dö medan man blundar för brukarorganisationernas kunskap och förslag på lösningar för att vända den utveckling som gör att våra medborgare fryser ihjäl utomhus.

    Vi behöver en riktig bostadspolitik i Sverige. När var tjugonde medborgare saknar egen bostad är det dags att de folkvalda agerar och tar ett seriöst grepp om frågan – som inte längre kan förminskas till att bara handla om socialt ”missanpassade”.

    I en så viktig fråga som hemlöshetsfrågan kommer vi inte längre att finna oss i att sitta som gisslan vid era styrelsebord. Vi vill ha verkstad. Vi vill vara med och bestämma över våra liv.

    Attention Stockholms län
    Föreningen Stockholms hemlösa
    HIV Sverige
    KRIS Stockholm
    Nobba Brass och Nubbe
    RFHL Stockholm
    Stockholms brukarförening
    Tjuvgods.se
    X-Cons Stockholm

  6. Ja och så länge vi tror eller tycker bostadsbristen på billiga bostäderdär folk har råd att bo och bo kvar är en partipolitisk fråga lär det fortsätta vara det. Om frågan gällt tvåhövdade grodors rätt att ta sig över en speciell väg till vatten hade en politisk partiövergränsande koncensus varit enklare att få fram. Men i en fråga gällande alla medborgares ”rätt till bostad” går det inte. Kanske beror det på att kapitalet inte har några intressen i grodorna.

  7. Integrationscoaching är en integrationskurs som syftar till att ge hemlösa och utsatta i samhället, en chans att komma tillbaka till ett normalt liv.
    målet är att göra eleverna till självförsörjande och produtiva människor.
    Jag var den första eleven och fungerar kanonbra idag

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s