Demokratineutralitet?

 

Jag var över i Kaliningrad i veckan som passerat, orsaken var möte med vårt Östersjönätverk ( ERB) Euroregion Baltic : http://www.euroregionbaltic.eu/  Vi är fem länder runt Östersjön som samverkar för vår gemensamma utveckling och framtid.   Naturligtvis blev det mycket informella samtal om demokratiprocesser med anledning av en strid ström av rapporter om händelseförloppet i Libyen. Våra forna Öststatsgrannar har nu mer än 20 års erfarenhet av resan från totalt kontrollsamhälle till demokrati. Resan pågår delvis än som någon sa, det tar tid att förändra kulturer och attityder.  Vi ser också hur det blivit bakslag i grannländer som tex Belarus/ Vitryssland när en folkvald president får hybris och återinför diktatorstyre personifierat kopplat till maktutövning.

Nåväl vårt fokus blev länderna Tunisien, Egypten och nu senast Libyen med sin mr Kadafi. Man kan inte undgå att undra vad som driver dessa män att under 30-40 år genom ”fear factor” / skräckvälde styra sitt land och folk. Sover man gott om natten ? Uppfattar man sitt ledarskap som uppskattat och i så fall av vem ?

När de forna Öststaterna föll var de Nordiska länderna tidigt där som vänorter med både frivilligorganisationer och politisk representation för att just möta upp denvetgirighet och önskan om andra länder och former för samhällsbyggandet  dvs demokrati, föreningsliv, välfärdsmodeller osv. Det har visat sig att där kontakter tidigt knöts har utvecklingen gått framåt mycket bra och stabilt. Där kontakter och nätverk inte fungerat finns det ännu brister och viss stagnation kring demokratibygge och öppenhet. Man säger också att det var omvärldens tydliga stöd / uttalande för ländernas självständighet om gav dem legitimitet både internt och genmtemot sina forna herrar.

Med stigande förvåning noterar vi att man av affärsintressen låter nationen Sverige tiga still för att inte ”försämra sina positioner” och nu tänker jag på UD / Carl Bildts ”neutralitet” gällande Libyen  som kan närmast betraktas som genant.

Flera Miljöpartister lyfter nu frågan om cevilkurage hos alliansregeringen och Carl Bildt i synnerhet.

Maria Ferm på SVD: http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/bade-gadaffi-och-eu-kranker-manskliga-rattigheter_5966263.svd

Walter Mutt skriver i GP: http://www.gp.se/nyheter/debatt/1.557507-debatt-tala-klarsprak-om-gaddafi-carl-bildt

Gustav Fridolin har också pekat på det omöjliga i att inte stå upp för människors vilja till demokrati:

”EU förhåller sig förvånansvärt passivt till utvecklingen i norra Afrika. Det kan visa sig vara ett historiskt misstag. Vi borde vilja att de regeringar som väljs av de libyska, egyptiska, tunisiska och andra folken som nu revolterar efter att de diktatoriska styrena störtats ser på Europa som goda vänner som stod på deras sida, inte som dem som förlängde diktaturen, skriver Gustav Fridolin (MP).”

Men trots att Europa bär de färskaste erfarenheterna av de utmaningar som väntar längs vägen från diktatur till demokrati så förhåller sig EU förvånansvärt passivt till utvecklingen. I efterhand har man välkomnat framstegen i Egypten och Tunisien, och uppmärksammat de modiga människor som med risk för sina egna liv banat väg för demokratiseringen. Men under tiden revolten väl pågick var man avvaktande.”

På samma sätt nu med händelserna i Libyen. Man fördömer våldet, men riktar på något märkligt sätt fördömandet till ”båda sidor”. Som om styrkeförhållandena var desamma mellan en regim som medvetet sänder stridsplan för att döda sin egen befolkning, och en befolkning som ändå vågar kräva demokrati och mänskliga rättigheter.”

Så till en viktig slutsats : ”Kortsiktiga intressen eller gamla kolonialmakters ovilja till förändring, får inte gå före solidariteten och tron på mänskliga rättigheter. Revolterna borde få Sverige och EU att fundera över vilka auktoritära regimer man idag håller under armarna.”

Läs hela artikel här: http://svtdebatt.se/2011/02/libyens-folk-kommer-minnas-oss-som-diktatorns-vanner/

Min erfarenhet är att det är i mötet med människor förändring börjar och det är genom att ta ställning för demokrati man skapar förväntningar och politiskt tryck att genomföra dito. Jag känner ett obehag när Sveriges regering av affärstaktiskaskäl väljer att avstå uttalande som vurmar mänskliga rättigheter – yttrandefrihet och demokrati som är grunden i samhällsbyggande oavsett var i världen.

Här hemma i Västerviks kommun sitter man också med fingrarna i syltburken, SAAB Barracuda en del av det gigantiska vapenexortföretagandet vi har i Sverige, som indirekt skapar krig elände och beväpnar regimer runt om i världen. Må vara att det ”bara” är kammoflagenät men det är lika väl en produkt som skall kammoflera en regim som väljer att skjuta sina medborgare som talar ut och kräver demokrati.  Det är inte ok med blodspengar vart än de kommer ifrån…

Läs mer på : http://www.vt.se/blaljus/artikel.aspx?articleid=5806624

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s