Politiska hantverket & skolningen

 

Vad är politik? – frågade någon här om dagen  och det fick mej att reflektera över flera följdfrågor.

Politik är att delta, att vilja förändra och utveckla samhället med olika ideologiska ingångar i det arbetet svarade jag spontant.

Kollar Wikipedian som säjer följande om POLITIK:

Politik är en statsvetenskaplig term för de processer och den taktik en grupp använder för att fatta beslut, ofta vad gäller hur en stats offentliga makt ska fördelas och utövas. Ordet används också om samhällsvisioner och det specifika innehållet i en grupps handlingsprogram och ligger då nära termen policy.

I demokratier utgår den politiska makten enligt grundlagar ofta från folket, men förs mest aktivt av statschefer, regeringschefer, parlament, politiska partier, intresseorganisationer, och i viss mån massmedia. I diktaturer och envälden är den politiska makten istället koncentrerad till en snäv cirkel av personer, ofta med stöd av militär och polis.

Vissa har argumenterat för att politikbegreppet bör vidgas till att innefatta fenomen som normalt betraktas som privata (till exempel intresseorganisations-, arbetsplats- och familjeangelägenheter) eftersom dessa anses påverka resultatet av den offentliga maktutövningen och maktkampen i hög grad.

Vem kan bli politiker?- var nästa fråga :

Tja i Sverige och i demokratier är politiken öppen för alla, man blir medlem och engagerar sig så har man helt klart möjlighet att bli en samhällsbyggare både i de politiska partietrna så väl som i föreningslivet i övrigt.

Men det här att ha politiken som jobb går ni någon utbildning eller ?

Kuggfråga onekligen …

Många politiskt aktiva halkar in på politik för ett engagemang i en enskildsakfråga som man blir ”nörd på” och inte helt sällan lyckas driva opinion för/ emot.

Miljöpartiet har tex många med Natur-Biologisk eller teknisk utbildning i botten som ren akademisk skolning…

Då finns strax ett parti som vill ta vara på förmågan och profilen för att bli en resurs inom ett etablerat parti alt bilda ett nytt eget dito.

Noterar att det är den ”vanligaste ” vägen i n i politiken i större delar av landet ( läs glesbygd) där man helt enkelt inte har folk nog för att ha aktiva ungdomsavdelningar osv

Merparten av alla politiker är som folk är mest och har ett föreningsengagemang i botten men lär sig demokrtins spelregler inom politiken via oändliga timmar av ideell tid på möten, med inläsning av handlingar osv. Jag tror faktiskt att det ännu är så att fler ”betalar” för att få vara politiska aktiva snarare än att få betalt- man betalar tex sin oersatta förlorade arbetsinkomst, eller med sin privata tid o upplåter bostadsytor, fordon för material och transporter till och från möten osv

Faktum är också att väldigt många politiker är skolade idag, skolade via ungdomsförbunden in i politiska rummen som leder till heltidsuppdrag osv. Här har vi enormt många duktiga politiska profiler idag se bara på Maria Wetterstrand ( språkröret), http://www.mp.se/templates/Mct_177.aspx?number=181138Maria Ferm, GU- Ny riksdagskandidat,  http://mariaferm.blogspot.com/ Jacob Dalunde, http://jakopdalunde.wordpress.com/  Ulf Holm ( nya talmannen) http://www.riksdagen.se/webbnav/index.aspx?nid=1111&iid=0584183916016 och detta bara i vårt ”unga parti” Miljöpartiet.  Intressant är att det ofta är ett fenomen kopplat till storstads regionerna  ( Sth/ Uppsala – Göteborg- Malmö/ Lund osv ) där det finna en mängd aktiva från unga år i politiska sakfrågor.

Och jag måste tyvärr erkänna att jag har mött en handfull som sagt rakt ut ” jag gick igenom alla partiet och engagerade mej där jag fick mest betalt”- den typen av politiker  är jag rädd för…Där är det inte ideologin som styr där är det mammon vilket lätt leder till korruption och demokratins moraliska och etiska förfall. ( Kan försäkra alla läsare att Miljöpartiet var inte aktuellt för dessa personer…

 Frågan är om det är sunt om alla våra politiska företrädare levt i en politisk ”bubbla” som gör att deras livserfarenheter ”begränsas” till just det politiska rummet, dessutom stadens politiska arena med tanke på att merparten av Sverige består av lands och glesbygd jämte en och annan större tätort… Hur påverkar det tex infrastrukturplaneringen i detta avlånga land ?

Jag tror att det behövs både och våran riksdag skall spegla Samhället och där är demokratins byggstenar att alla av folket kan delta oaktat bakgrund eller politisk skolning- sen är vägen dit mer eller mindre krokig men mångfalden berikar. LIvet är en bra skola kryddad med politiskt hantverk dvs att tjänstgöra som politiskföreträdare lokalt- regionalt – nationellt är en skola i sig oaktat arvoderingar eller ej. 

Att man förr eller senare, om man har passionen för samhällsbyggandet och förändra världen faktorn kvar, kommer att få göra personliga ägval hurvida man skall gå in i politiken på hel-deltid eller ej det måste man känna in. Det är ofta ett val som kommer vända in och ut på privatliv, minimera tid för familj och vänner och ta både ros och ris i media.  Jag har mött människor som inte insåg den sidan av politiken och därför hoppat av alla uppdrag. Samtidigt har jag mött människor som outtröttligt kämpar för sina politiska hjärtefrågor i både med och motvind. 

Det kan vara både innifrån partierna själva där medlemskroppen inte inser att det är mycket diplomati och små steg som är början i förändringsarbete. Vi som medlemmar vill mer  och vi vill se resultat fort!

 Det kan vara stora lobbing organisationer som basunerar ut kampanjer för eller mot politiska inriktningar. Men man lär sig hela tiden och det är viktigast att man är trygg i sin egen uppfattning och vision i det politiska arbetet. Att vara i opposition är tex mycket enklare än att vara i majoritet pga ansvaret att hantera skattemedel och medarnbetare för att det skall vara långsiktigt hållbart. Då går det inte att ta politiska poönger på poppulistiska förslag, då handlar det om att drifta det man har och ta de där små men stadiga stegen framåt. Att inse att Miljöpartiet nu är Sveriges 3e största parti är jätte stort och det kräver en stark ryggrad och attityd som bejakar den gröna kraften i organisationen och politiken.

Gustav Fridolin valde att ta ett break efter sina år i riksdagsbänken, just för att inte bli fast i politiska bubblan! Han jobbade som journalist, författade böcker och senast lärare inom Folkhögskolevärlden för att nu göra ett bejublat återtåg till Riksdagen. Gustav och alla de andra i vår Riksdag har ett folkvalt mandat, kryssade eller listade så är det på folkets uppdrag de har fått ynnesten att bli landets beslutande församling för lagstiftning och beslut som påverkar oss alla i vardagen. 

Det är ett stort uppdrag som kräver respekt för att man kan inte vara ”bäst på allt” men man har passionen och viljan att föra landet framåt, utifrån politisk ideologi.

Just detta att se vilka utmärkande drag som driver politiken är viktigt för väljarna att sätta sig in i inför ett val.

Det är lätt att fastna i pengakarusell på vallöften och därmed inte se vilket vägval landet ges när man lägger sin röst på ena eller andra partiet.

Läs mer på www.mp.se

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s